Du vet att du har gått IB för länge när du använder semikolon i SMS.

Jag längtar efter att få känna mig sysslolös. Smaka på det ordet. Sysslolös. Inga måsten, inga åtaganden, inga litteraturessäer, inga comparative commentaries, inga filosofianalyser.

Jag minns inte ens när jag senast kände mig sysslolös.

Alliansen vs vänsterblocket i Djungelboken. Smårolig.

“Ã…h, nej! Inte borgar-Baloo!”

“Mowgli, för fan, skärp dig!”

Edit: Apropå Youtube, så är Karlsson på taket [Crack Remix] lugnt den bästa dubbningen.

Imorgon har Kyle XY premiär på Kanal 5. Serien börjar med att en kille utan navel vaknar upp naken i skogen, helt slajmig. Ni hör väl hur bra det låter! Han har inget namn, inget förflutet, pratar inte, och beter sig som om det vore hans första dag på jorden. Han får bo hos en socialarbetare och hennes familj. Snart visar det sig att han har otroliga och oförklarliga förmågor. Mystiskt!

Premiär imorgon torsdag kl 20:00 på Kanal 5. Preview.

Min favoritvän Lisa Kudrow är tillbaka. Komediserien The Comeback hade premiär sommaren 2005 i USA, men lades skandalöst nog ner efter första säsongen på grund av dåliga tittarsiffror. Folk har helt enkelt ingen smak. Serien handlar om Valerie Cherish, en föredetta sitcomstjärna som försöker blåsa nytt liv i sin karriär genom att låta ett tv-team följa hennes sitcom-comeback. Tre tv-serier i en alltså. Inte allas cup of tea, eftersom att humorn är lite mer subtil och ironisk. Jag tyckte serien var hur kul som helst. Missa inte!

Premiär på lördag kl 19:30 på SVT2.

Roligast idag. Hilarious!

Dags för lite blogg-drama!

INSTRUCTIONS: Write 15 statements, intended to 15 different people; good/bad things you’ve always wanted to tell them. Never tell which one is to whom.

1. Du gör samma misstag om och om igen.
2. Ditt utseende väger upp din usla musiksmak.
3. Jag hatar när du beter dig så där. Verkligen hatar.
4. Jag kommer inte att sakna dig och ditt feta arsel.
5. Vissa tycker att du är en bitch.
6. Det finns visst dumma frågor.
7. Egentligen vill jag inte glömma och förlåta, men det är svårt att låta bli.
8. Bestäm dig. Du förlorar all trovärdighet.
9. Känner vi verkligen varandra?
10. Sluta klaga och ta lite eget ansvar.
11. Är inte du lite för populär för mig?
12. Ska det vara så svårt att förstå att jag är intresserad av dig?
13. Du tar dig själv på för stort allvar.
14. Du sårar mig omedvetet. Det gör ont.
15. Chilla lite, för fan.

PS. Nu kan det ju verka som att jag inte tycker om någon här i världen, men det gör jag faktiskt. Mina vänner betyder jättemycket för mig, även fast jag aldrig visar det, eftersom att jag har ett hårt, kallt skal på utsidan och aldrig pratar om mina känslor. Jag hoppas att ni vet vilka ni är. (OMG, klysch-varning! Jag måste sluta nu, innan det blir alldeles för smörigt). DS.

NSFW!

(ftw = for the win; nsfw = not safe for work)

My Youtube favorite. Shun the nonbeliever! Shuuuuuuuuuuunnnnnnnnn!

Vi tillbringade påskhelgen hos min syster i Solna. Fem personer i en tvåa. Mysigt. INTE.

Jag köpte en kostym till studenten. Den är grå och fin. Jag införskaffade även ett par nya skor och en t-shirt. De är också fina.

Mitt shoppande avklarades himla snabbt, men sÃ¥ var jag även tvungen att hjälpa brorsan att hitta nya skor och ny jacka, vilket tog sin lilla tid. Herr Kräsen ville inte ha skor med snörning, och inte heller “estetskor” (Converse, Vans; typ alla skor som inte är Nike eller Puma). Tre Nilson-affärer och fem Stadium-butiker senare hittade han ett par som dög. DÃ¥ var jag lite lagom less.

Flera gÃ¥nger de senaste mÃ¥naderna har jag tänkt för mig själv: “Shit, sÃ¥ här screwed har jag aldrig varit förrut”. Det jobbiga är att det var sant varje gÃ¥ng. Det blir bara värre och värre.

Första gången var i februari, då teaterportfolion skulle in. 4 500 ord. Självklart skrev jag det mesta den sista kvällen/natten. Nästa gång var i mars, Research Commission-deadline. 2 500 ord. Även då gjorde jag allt den sista kvällen.

Nu sitter jag här igen. Jag har en muntlig examination imorgon, och har knappt börjat. Ännu en gång så är det Theatre Arts som besudlar min tillvaro. Jävla ämne, med lärarna som gud glömde.

Ibland känns det som att jag slösar bort en riktigt bra utbildning. Ibland fantiserar jag om möjligheten att få göra om, och göra bättre. Ibland skäms jag för att jag (hittills) har lyckats relativt bra på IB, med tämligen liten ansträngning.

Ibland.