Jag har ignorerat min spammail-mapp i nÃ¥gra veckor, men idag tyckte jag det var dags att ta itu med den, eftersom att den började bli lite väl full (2000+). Jag tänkte vara lat och bara klicka pÃ¥ “Radera allt”, men sÃ¥ bläddrade jag lite och upptäckte till min förvÃ¥ning massor av mejlnotifieringar om bloggkommentarer, samt ett mejl frÃ¥n min moster! SÃ¥ nu mÃ¥ste jag bläddra igenom alla 22 sidor av spam om penisförstoringar och viagra utifall det ligger fler “riktiga” mejl där. Jobbigt!

När jag är klar med det ska jag blogga om den lilla bomben jag släppte i det förra inlägget.

Idag ska jag berätta för min värdmamma att jag vill byta familj.

Vad ska ni göra idag?

Without fear, there would be no need for courage.

Idag har jag jobbat mer än 11 timmar. Au pairer får egentligen bara jobba 8 timmar per dag, men min värdmamma är sjuk och mina värdbarn har varit hemma från skolan, så jag var tvungen. Som ni kanske förstår är jag liiite trött nu, men jag ska nog pallra mig till gymmet ändå. På grund av min San Francisco-weekend så har jag inte tränat sedan i torsdags. Illa!

Hursomhelst. Det jag egentligen ville säga med det här inlägget är att något rätt betydelsefullt kommer att hända i mitt liv de närmsta dagarna. Alltså är det bäst att ni besöker min blogg ofta de kommande dygnen, så att ni inte missar det stora avslöjandet.

Jag och Stina tillbringar helgen inne i San Francisco. Vi bor pÃ¥ ett litet vandrarhem/hotell mitt i stan, typ. Idag har vi varit superturistiga och Ã¥kt turistbuss. Vi har sett nästan allt man ska ha sett i San Fran — bland annat Chinatown, Alamo Square, Fisherman’s Wharf, och (höjdpunkten!) Golden Gate Bridge! Vi satt pÃ¥ övervÃ¥ningen av bussen, och det blÃ¥ste som satan, men det var det värt. SÃ¥ häftigt! En hel del roliga bilder kommer imorgon eller pÃ¥ mÃ¥ndag, dÃ¥ jag är “hemma” i Palo Alto igen. Nu ikväll ska vi pÃ¥ teater, en improvisationsmusikal(!), och imorgon ska vi se den stora karribiska paraden.

Jag läste förresten att det inet gick sÃ¥ bra för Spirelli i ESC. Hehe. “Skandal”, “fiasko”, “tittarna rasar”… Deja vu?

Visst känns det overkligt? Men superskönt? Njut nu av er sista tid tillsammans, och försök att inte tänka på domedagen.

Jag har skrivit lite om mina besök på Stanford i min resdagbok, men inte här i bloggen ännu. Förrän nu.

Stanford är ett av USAs allra finaste universitet, och det ligger alldeles bredvid Palo Alto. Det finns nästan 15 000 studenter på universitetet, och de allra flesta bor på campus, som är ett av världens största. Stanford är så stort att det har två egna postnummer, ett eget postkontor, samt egen brand- och poliskår.

När man gÃ¥r runt pÃ¥ universitetsomrÃ¥det med alla gamla och jättefina byggnader, blir man supersugen pÃ¥ att studera där. Tyvärr är det lite dyrt — det kostar nästan 300 000 kr per läsÃ¥r.

Mitt mål just nu är att lära känna några Stanford-studenter och bli bjuden på en riktig college-fest!

Idag har jag gått runt på stan med en tvillingbarnvagn.

Jag vill att ni sluter ögonen, och försöker föreställa er den synen. Jag… med en tvillingbarnvagn… pÃ¥ stan. Visst är det lite svÃ¥rt att föreställa sig?

Hursomhelst. Jag umgicks lite med Clélia från Frankrike, som tar hand om ett tvillingpar, åtta månader gamla. De var supersöta, men jag var hela tiden livrädd för att råka ha sönder dem. Jag förstår inte hur hon klarar det.

Clélia är trevlig, sÃ¥ det är synd att hon snart ska byta familj och flytta till New York. Jag har en annan au pair-kompis här i Palo Alto — Linda, frÃ¥n Göteborg. Typiskt nog ska hon ocksÃ¥ flytta. Visserligen bara nÃ¥gra städer bort, men ändÃ¥ väldigt trist.

Exciting!

Jag pratade just med min farmor. Chockerande nyheter: hon grät inte!

Snön pÃ¥ väg bort – Hälsingland fick 15 cm. SÃ¥ trevligt för er! Jag tänker inte ens nämna vad vi har för väder här. Det vore för elakt.

En av de bästa sakerna med att bo i USA är ju att se filmer på bio långt före de kommer till Sverige.

En film jag kan rekommendera är Forgetting Sarah Marshall (“Dumpad”, i svensk översättning *himlar med ögonen*). Den är väldigt underhÃ¥llande, och innehÃ¥ller obekväm och överraskande full frontal male nudity. Dessutom sÃ¥ är det min crush Kristen Bell (Veronica Mars!) som spelar titelrollen.

Nu ska jag äta peanut butter M&Ms tills jag mår illa. Hej då!

Jag har varit väldigt dålig på att blogga den senaste månaden. Jag är lika besviken på mig själv som ni är. Nu när mitt liv äntligen har blivit lite mer spännande borde jag ju ha massor att blogga om, eller?

Nu ska det i alla fall bli skärpning. Så det så.

Jag vill börja med att klaga på vädret. De senaste dagarna har det varit runt 35 grader varmt! Man går runt och är äckligt svettig och klibbig hela tiden, och man kan inte sova. Det går ju inte ens att vara utomhus på dagarna utan att få solsting.

25 grader räcker gott och väl för mig. Vilken temperatur tycker ni lagom? Rösta här till höger.

Jag hoppas att ni har saknat mig.

Inatt drömde jag att någon var kär i mig. Det var trevligt.

Personen i fråga var någon som jag hade haft en liten crush på, så jag blev väldigt glad när jag fick veta att mina känslor var besvarade.

Men sen så vaknade jag. Det var inte så trevligt.