Jag orkar knappt skriva det här inlägget. Jag jobbar sju dagar i rad (idag är dag sex), och det är verkligen jobbigare än jag hade väntat mig. Möjligen eftersom att jag är lite ovan med att jobba hårt. Som au pair jobbade jag i max tre dagar i sträck, sen var jag ledig.
Hursomhelst, i dag har det verkligen varit rekord i krångliga kunder. Usch, orkar inte ens tänka på det.
Men i helgen var det en fröjd att jobba! Jag fick mina tvÃ¥ första komplimanger pÃ¥ jobbet. Den första var en dam som precis skulle gÃ¥, men stannade och sa “Ursäkta mig, fÃ¥r jag säga en sak? Jag tycker du är mycket artig, trevlig, och har social kompetens. Du är kompetent i ditt jobb.” Sen gick hon. Tack för den!
Dagen efter kom komplimang nummer tvÃ¥, och den var nästan bättre. Det var en stockholmare som frÃ¥gade mig “Du kommer heller inte härifrÃ¥n va?”. Jag svarade att jo, jag är född här. DÃ¥ sa han lite förvÃ¥nat “Jaha… Du pratar inte som alla andra här.” YES! Den satt bra. Tyvärr är det svÃ¥rt att inte bli smittad av dialekt. Alla pratar sÃ¥ sjukt brett. Lova mig att ni säger ifrÃ¥n pÃ¥ skarpen den dagen jag börjar säga “pöse” i stället för “pÃ¥se”.